Fundering?
Iaf kom jag och tänka på en sak som jag funderat på flera ggr.
När jag kom till honom igår var det hur mysigt som helst, när vi inte setts på så länge var saknaden nästan olidlig! På jobbet satt jag de sista timmarna och bara skakade för att jag ville träffa honom så mkt (är det ens normalt??). Ska ta hela vårt framochtillbakaförhållande någon annan dag.
I alla fall, när vi förflyttade oss in till hans sovrum och fortsatte med det vi påbörjat i rummet bredvid. Passionen var på topp, har man inte setts på så länge, ja då går det som det går ;)
Men så kom han och då hände det som alltid händer. Jag vet inte om detta är normalt men han går liksom in i sin egna värld. Jag har läst att killar kan bli lite avtrubbade men jag blir ändå rädd. I och med att vi har varit så framochtillbaka som vi har så blir jag orolig att minsta lilla grej ska pajja allt. Jag kanske överdriver men det är så. Han är ju fortfarande söt och allt efter men något händer och i någon timme blir han som förändrad, och det gör mig nervös. Vågar inte riktigt hoppas ifall det skulle skita sig!
Aja, nu är det snart Alla Hjärtans Dag, vad ska man göra då? Jag firar inte sånt, gör ni??
Sms
Jag är själv en person som skickar väldigt mycket sms, men oj vad jag hatar att sms:a ibland!
Det blir så lätt Missförstånd vilket kan leda till så mycket onödig smärta och inbillning. Att sitta och titta på en liten skärm med några få enstaka ord och tro att de ska kunna säga något om personen som skrev dem. Där har vi inbillning, att anta hur personen på andra sidan känner sig för tillfället för att han/hon glömmer en smeylie eller utropstecken, ja det händer nog mer ofta än vi vill erkänna?
Det är inte alltid att ständig sms-kontakt med din partner är det bästa.
Du vet alltid vad personen gör, vad ska ni prata om när ni ses?
Du har pratat med personen hela dagen via text så när ni ses finns det ingen längtan.
Om missförstånd har skett under dagen pga sms kan stämningen bli tryckt och spänd när ni ses.
Ni förlitar er för mycket på sms så ni vågar aldrig egentligen prata i verkligenheten om bekymmer i relationen vilket leder till att ni tar det sen, på sms och allt blir fel.
Att träffa en person efter en lång tid är något av det bästa, den där saknaden och viljan, den dör lätt om du konstant skickar små, otroligt meningslösa sms.
Är du van att personen svarar efter 2 minuter blir du lätt galen när det gått 20, du drar då snabbt förhastade slutsattser som inte alls stämmer och skulle de stämma så skulle "bråket" ske på sms och ni får inte chansen att reda ut det på riktigt.
Ibland kan det vara bra att inte ha den ständiga kontrollen!
Over and out, nu ska jag gå och lägga mig. Svarade precis "Godnatt" på sista sms:et för idag och kan inte låta bli att hoppas på att ett sms ligger och väntar på mig när jag vaknar.
Egentligen borde jag lära mig att stänga av mobilen under natten, i alla fall sätta den på ljudlös!
