Sms
Jag är själv en person som skickar väldigt mycket sms, men oj vad jag hatar att sms:a ibland!
Det blir så lätt Missförstånd vilket kan leda till så mycket onödig smärta och inbillning. Att sitta och titta på en liten skärm med några få enstaka ord och tro att de ska kunna säga något om personen som skrev dem. Där har vi inbillning, att anta hur personen på andra sidan känner sig för tillfället för att han/hon glömmer en smeylie eller utropstecken, ja det händer nog mer ofta än vi vill erkänna?
Det är inte alltid att ständig sms-kontakt med din partner är det bästa.
Du vet alltid vad personen gör, vad ska ni prata om när ni ses?
Du har pratat med personen hela dagen via text så när ni ses finns det ingen längtan.
Om missförstånd har skett under dagen pga sms kan stämningen bli tryckt och spänd när ni ses.
Ni förlitar er för mycket på sms så ni vågar aldrig egentligen prata i verkligenheten om bekymmer i relationen vilket leder till att ni tar det sen, på sms och allt blir fel.
Att träffa en person efter en lång tid är något av det bästa, den där saknaden och viljan, den dör lätt om du konstant skickar små, otroligt meningslösa sms.
Är du van att personen svarar efter 2 minuter blir du lätt galen när det gått 20, du drar då snabbt förhastade slutsattser som inte alls stämmer och skulle de stämma så skulle "bråket" ske på sms och ni får inte chansen att reda ut det på riktigt.
Ibland kan det vara bra att inte ha den ständiga kontrollen!
Over and out, nu ska jag gå och lägga mig. Svarade precis "Godnatt" på sista sms:et för idag och kan inte låta bli att hoppas på att ett sms ligger och väntar på mig när jag vaknar.
Egentligen borde jag lära mig att stänga av mobilen under natten, i alla fall sätta den på ljudlös!
