hummapung

Dålig uppdatering, jag vet, men jag har inte riktigt haft tid eller insperation. Men igår kom den tillbaka, då jag fick träffa honom igen efter ca. en veckas tid. Jag har haft så mycket att göra och när jag har kunnat då har han haft saker att göra, men så blir det ju ibland!
Iaf kom jag och tänka på en sak som jag funderat på flera ggr.
När jag kom till honom igår var det hur mysigt som helst, när vi inte setts på så länge var saknaden nästan olidlig! På jobbet satt jag de sista timmarna och bara skakade för att jag ville träffa honom så mkt (är det ens normalt??). Ska ta hela vårt framochtillbakaförhållande någon annan dag.
I alla fall, när vi förflyttade oss in till hans sovrum och fortsatte med det vi påbörjat i rummet bredvid. Passionen var på topp, har man inte setts på så länge, ja då går det som det går ;)
Men så kom han och då hände det som alltid händer. Jag vet inte om detta är normalt men han går liksom in i sin egna värld. Jag har läst att killar kan bli lite avtrubbade men jag blir ändå rädd. I och med att vi har varit så framochtillbaka som vi har så blir jag orolig att minsta lilla grej ska pajja allt. Jag kanske överdriver men det är så. Han är ju fortfarande söt och allt efter men något händer och i någon timme blir han som förändrad, och det gör mig nervös. Vågar inte riktigt hoppas ifall det skulle skita sig!

Aja, nu är det snart Alla Hjärtans Dag, vad ska man göra då? Jag firar inte sånt, gör ni??